Att jämföra sig med andra
God Söndag!
Jag har tänkt ganska mycket på det här att jämföra sig med andra. Det finns idag väldigt många olika succéhistorier av alla dess slag, alltifrån människor som klarat sig ur övervikt och undervikt, till människor som klarat sig ur depressioner och livskriser av alla dess slag. Och många gånger hittar man människor som man kan likna sig med då dessa förklarar hur deras situation såg ut innan ljuset sken över deras liv. Och många gånger ser man upp till dessa människor och önskar att man stod i deras mockasiner och såg sig själv i spegeln med samma uttryck av triumf över sin överkomna lycka och välgång.
Men något man bör tänka på är att ens egna resa antagligen inte alls kommer att bli likadan, om ens likna det minsta, med dessa lyckade människors. Man kan inspireras och ta efter av dessa idolers beteenden så mycket man kan, man kan äta samma mat, klä sig i liknande kläder och läsa exakt samma utbildning. Men din resa kommer aldrig att se likadan ut som dennes. Detta är inte något att fälla tårar för, Tvärt Om!
Din resa är till för dig, säg det högt för dig själv: Min resa är till för MIG.
Fundera en stund över vilka känslor som kom upp när du sa dessa ord till dig själv. Kom inga känslor upp, det gör inget, de kommer att komma när du inser vad mycket Din Egna resa är värd för dig.
Hur mycket det än stämmer, så har det blivit lite av en kliché att säga att dagens samhälle påverkar tjejer såväl som killar till att ständigt jämföra sig med andra i samma ålder, eller de retuscherade ”personligheterna” vi ser i tidningar, på TV och som sjunger musiken som man idag hör ur alla högtalare. Många av dessa personligheter har mycket lyckliga liv och gläds åt sin framgång (sen finns det dessa människor som man i skvallerblaskor får höra allt möjligt om, men varför folk bryr sig om dessa människors nederlag har jag aldrig förstått mig på. Men det är inte detta jag vill fokusera detta inlägg på, så nu går vi vidare). Det jag vill komma till är att det är helt okej att ta efter andras beteenden som man ser upp till (sålänge dessa beteenden inte vare sig på kort- eller lång sikt påverkar dig negativt), bara du har i åtanke att din resa inte kommer att bli den samme som den du ser upp till. Oavsett om din resa kommer bli tuffare eller lättare än den andres, så kvittar det! För det är Din resa. DIN RESA! (om du nu känner det lättare att frammana känslorna av frihet så gå då tillbaka igen till förra stycket och säg högt för dig själv den mening jag uppmanade dig att säga tidigare).
Något jag vill uppmana dig om att göra varje dag, är att säga till dig själv att du är unik, ditt liv är unikt och din resa är ännu unikare.
Så låt oss nu byta ut ordet ”jämföra” till något mer positivt, låt oss istället säga att vi Inspireras av andra och att vi går vår egen väg, oavsett vad föräldrar, vänner, media eller Ebba Von Sydow säger.
Se det som ett smörgåsbord där du får ta del och välja helt fritt av alla godsaker som finns och gör din egen överdådiga tallrik av egenskaper, beteenden och upplevelser Du vill ha i Ditt liv. Du har också helt fri tillgång till att sprätta iväg med din gaffel sådant som du inte önskar ha på din tallrik. Och glöm för guds skull inte att krydda din överdådiga tallrik med din egen underbara personlighet. Vi vet ju alla att det är den där extra kryddan som ger måltiden sin speciella karaktär. Som pricken över I:et i ordet inspireras!
Kärlek och förståelse
Sandra Bodinger
Att lära sig av sina misstag
Moshi Moshi!
Jag gjorde en tabbe på jobbet igår, något som jag skulle ha vetat bättre och gjort annorlunda. Varpå Jag fick en panikattack, med tankar om att nu komer jag bli avskedad och nu kommer alla hata mig (vilket självklart inte var fallet).
Vad mitt förra Jag skulle ha gjort vore att springa därifrån, gömma mig och hålla tyst om mina känslor. Men vad jag istället gjorde var att gå till min chef och berätta exakt hur jag kände, och hon tog det och agerade fenomenalt!
Hon gjorde precis tvärtom mot vad vissa andra skulle ha gjort, vilket skulle kunna vara att tycka synd om mig och ömka sig och dadda och hålla om mig, vilket endast skulle resulterat i att de endast skulle uppmuntra mitt beteende (självklart inte med mening), och detta skulle resultera i att jag inte lärde mig något om mig själv.
Detta beteende från min chef stärkte mig och jag gick därifrån med tårar av lycka över att ha fått ett sådant perfekt bemötande för min typ av problem.
Omge dig inte med människor som förstärker och ömkar sig för beteenden hos dig som får dig att må dåligt.
Omge dig istället med människor som har konkreta lösningar, som lyssnar men som ändå med omtanke sparkar dig i rätt riktning mot att göra det bättre nästa gång.
Tänk på vad du säger till dig själv, ditt inre troll vill ändå bara ha uppmärksamhet.
Kärlek och Förståelse
/Sandra Bodinger
Jag gjorde en tabbe på jobbet igår, något som jag skulle ha vetat bättre och gjort annorlunda. Varpå Jag fick en panikattack, med tankar om att nu komer jag bli avskedad och nu kommer alla hata mig (vilket självklart inte var fallet).
Vad mitt förra Jag skulle ha gjort vore att springa därifrån, gömma mig och hålla tyst om mina känslor. Men vad jag istället gjorde var att gå till min chef och berätta exakt hur jag kände, och hon tog det och agerade fenomenalt!
Hon gjorde precis tvärtom mot vad vissa andra skulle ha gjort, vilket skulle kunna vara att tycka synd om mig och ömka sig och dadda och hålla om mig, vilket endast skulle resulterat i att de endast skulle uppmuntra mitt beteende (självklart inte med mening), och detta skulle resultera i att jag inte lärde mig något om mig själv.
Detta beteende från min chef stärkte mig och jag gick därifrån med tårar av lycka över att ha fått ett sådant perfekt bemötande för min typ av problem.
Omge dig inte med människor som förstärker och ömkar sig för beteenden hos dig som får dig att må dåligt.
Omge dig istället med människor som har konkreta lösningar, som lyssnar men som ändå med omtanke sparkar dig i rätt riktning mot att göra det bättre nästa gång.
Tänk på vad du säger till dig själv, ditt inre troll vill ändå bara ha uppmärksamhet.
Kärlek och Förståelse
/Sandra Bodinger
Från Ångest och panik till frihet och lekfullhet
Moshi Moshi!
För en tid sedan, närmare bestämt förra hösten 2009, Började jag må sämre och sämre, och blev allt mer deprimerad för var dag som gick.
Jag kände mig värdelös, hade dagliga panikattacker, var rädd för att gå ut, var rädd för vad andra tyckte om mig, var rädd för att bli rånad, våldtagen eller slagen om jag gick ut, var rädd för ekonomin, var rädd för att inte lyckas, var rädd för att bli lämnad ensam, var rädd för att.... ja du förstår vitsen.
Jag var deprimerad helt enkelt.
Det gick så långt att jag inom mig släckte allt ljus och hopp för en ljusare morgondag, en ljusare framtid.
Jag gick ej i självmordstankar, det hann aldrig gå så långt som tur var. Jag kände mig bara instängd, avskärmad från omvärlden, och ensam.
Jag bestämde mig för att jag hade dålig självkänsla, vilket jag verkligen gick in för med bitterljuv glädje och passion i tron att jag hittat den jag var. Jag trodde att detta verkligen var den jag var.
Jag hade redan i tidig tonår bestämt mig för att jag älskade att må dåligt, för jag ansåg då att det var den jag var.
Jag var någon när jag trodde att jag äntligen hade en egen åsikt om saker och ting, att detta är så som JAG skulle leva mitt liv. Jag var som redan nämnt tidigare bitterljuvt lycklig över min nyfunna personlighet, med djupa tankar om att livet var en börda vi alla måste lida igenom, jag kände mig levande och upprorisk för att jag stod emot mina föräldrars tro och uppfostran. Jag vågade! Jag kände mig levande över att jag fick bekräftelse av mina dåvarande kompisar som influerat mig till dessa destruktiva tänkande. Jag skyllde min destruktivitet på staten & samhället, mina föräldrar som inte fattade något, skolan & lärarna, mina klasskamrater som inte förstod mitt djup, mina mobbare, de äldre som för mig då var cyniska och trångsynta, ja alla och allt som fanns i min värld.
Denna mörka sida inom mig var förstås en fas som min mor redan sagt till mig men som jag självklart viftat bort. Min ljusa sida började komma tillbaka, iallafall vad min omgivning såg på utsidan. Jag blonderade mitt hår igen efter att ha färgat det svart, mina svartrockar-kläder hängde oftare och oftare bara i min garderob. Min omgivning drog en lättnadssuck över att fasen äntligen gått över. Men vad de inte såg, visste eller förstod var det att det där mörka som fanns hos mig inte lämnade mig helt, det fanns kvar, även om jag ändrade min utsida. Jag lyssnade på min omgivning och trodde att allt skulle bli bättre bara jag blonderade mig igen och började använda det som ansågs vara "normal" klädsel. Men insidan behölls i samma destruktiva form.
Detta gjorde mig förstås förvirrad på nytt, eftersom jag trodde att jag gjorde allt som behövdes göras för att bli "ljus", normal och glad igen. Men varför mår jag fortfarande såhär? Varför är dessa destruktiva tankar kvar inom mig? Är det verkligen såhär livet Ska vara?
Eftersom jag inte fick någon klarhet i vad som egentligen hände, så fann jag mig i att detta var den jag var. Min utsida blev en ljus fasad för att dölja mitt mörka inre. Jag fann mig som sagt i detta, och blev deprimerad på nytt.
Allt blev värre och värre, och ju mer jag försökte värja mig för destruktiviteten, desto mer snärjade och trasslade jag förstås in mig.
Min vändning kom sakta men säkert nu i våras 2010, då jag var så nere att alla de symtom och rädslor som jag nämnde i början, nu överväldigade mig till att nästan bli psykotisk.
Jag ifrågasatte och hade fått nog, jag insåg att detta var inte det liv Jag Ville leva (efter att ha fått insikt om Law Of Attraction).
Jag började gå hos kurator, var öppen med mina känslor och rädslor. Jag slutade stänga in mig.
Jag ska inte säga att det har varit lätta månader. Stora förändringar kräver styrka och stöd, något som min omgivning gav mig i stora mängder, och som jag tillslut lärde mig att ge mig själv.
Jag började meditera, lyssna på mitt inre, vara ärlig mot mig själv och andra, tycka om min kropp och mitt sinne.
Jag började räkna upp de saker som jag var tacksam över. Jag ansträngde mig för att se det vackra i världen trots myller av allt det som nyheterna, tidningarna samt min omgivning hade att erbjuda i form av negation. Jag tvingade mina ögon att se det jag ville se, och sakta men säkert så framträdde det framför mina ögon. Jag tvingade mina öron att höra det jag ville höra, och det började där också sakta men säkert framträda underbara ljud som jag aldrig tidigare hört. Därpå kom underbara känslor som ett brev på posten, och jag förstog att jag äntligen var på rätt stig i mitt liv. Mina tidigare intressen om reiki, chakran och auran gjorde sig påmind igen. Och jag insåg att dessa är gåvor som jag vill ta vara på. Min medfödda men slumrande andliga och spirituella sida hade äntligen vaknat till liv igen.
Min resa är långt ifrån färdig, men nu när jag ser tillbaka på hur jag har kännt mig, hur nere på botten jag verkligen varit. Så inser jag att livet faktiskt är värt att leva. Jag har börjat se ljust på min framtid igen, mina drömmar och förhoppningar börjar sakta men säkert framträda igen.
Allt detta hände inte på en dag, men en dag för inte så länge sedan så insåg jag att förändring verkligen har skett.
Det gäller bara att öppna sina ögon, veta vad man vill, inte nöja sig om något känns dåligt, ifrågasätta. Och vet du inte vad du vill, så fråga inom dig efter vad du egentligen vill, och det du vill kommer att klarna och vara självklart för dig.
Jag är lycklig nu, lyckligare än någonsin tidigare. Och även om jag fortfarande kämpar, söker och lär, så ser jag numera frammåt och går genom livet med ett leende och öppna ögon. Vilket du också borde göra.
Ta vara på din kropp, ditt sinne, dina tankar, dina känslor, din intuition, din andlighet och spritualitet. För dessa är de bästa guider du någonsin haft och alltid kommer att ha i detta och kommande liv.
Låt dina känslor guida dig, och visa dig vägen.
Kärlek och Förståelse <3
/Sandra Bodinger
För en tid sedan, närmare bestämt förra hösten 2009, Började jag må sämre och sämre, och blev allt mer deprimerad för var dag som gick.
Jag kände mig värdelös, hade dagliga panikattacker, var rädd för att gå ut, var rädd för vad andra tyckte om mig, var rädd för att bli rånad, våldtagen eller slagen om jag gick ut, var rädd för ekonomin, var rädd för att inte lyckas, var rädd för att bli lämnad ensam, var rädd för att.... ja du förstår vitsen.
Jag var deprimerad helt enkelt.
Det gick så långt att jag inom mig släckte allt ljus och hopp för en ljusare morgondag, en ljusare framtid.
Jag gick ej i självmordstankar, det hann aldrig gå så långt som tur var. Jag kände mig bara instängd, avskärmad från omvärlden, och ensam.
Jag bestämde mig för att jag hade dålig självkänsla, vilket jag verkligen gick in för med bitterljuv glädje och passion i tron att jag hittat den jag var. Jag trodde att detta verkligen var den jag var.
Jag hade redan i tidig tonår bestämt mig för att jag älskade att må dåligt, för jag ansåg då att det var den jag var.
Jag var någon när jag trodde att jag äntligen hade en egen åsikt om saker och ting, att detta är så som JAG skulle leva mitt liv. Jag var som redan nämnt tidigare bitterljuvt lycklig över min nyfunna personlighet, med djupa tankar om att livet var en börda vi alla måste lida igenom, jag kände mig levande och upprorisk för att jag stod emot mina föräldrars tro och uppfostran. Jag vågade! Jag kände mig levande över att jag fick bekräftelse av mina dåvarande kompisar som influerat mig till dessa destruktiva tänkande. Jag skyllde min destruktivitet på staten & samhället, mina föräldrar som inte fattade något, skolan & lärarna, mina klasskamrater som inte förstod mitt djup, mina mobbare, de äldre som för mig då var cyniska och trångsynta, ja alla och allt som fanns i min värld.
Denna mörka sida inom mig var förstås en fas som min mor redan sagt till mig men som jag självklart viftat bort. Min ljusa sida började komma tillbaka, iallafall vad min omgivning såg på utsidan. Jag blonderade mitt hår igen efter att ha färgat det svart, mina svartrockar-kläder hängde oftare och oftare bara i min garderob. Min omgivning drog en lättnadssuck över att fasen äntligen gått över. Men vad de inte såg, visste eller förstod var det att det där mörka som fanns hos mig inte lämnade mig helt, det fanns kvar, även om jag ändrade min utsida. Jag lyssnade på min omgivning och trodde att allt skulle bli bättre bara jag blonderade mig igen och började använda det som ansågs vara "normal" klädsel. Men insidan behölls i samma destruktiva form.
Detta gjorde mig förstås förvirrad på nytt, eftersom jag trodde att jag gjorde allt som behövdes göras för att bli "ljus", normal och glad igen. Men varför mår jag fortfarande såhär? Varför är dessa destruktiva tankar kvar inom mig? Är det verkligen såhär livet Ska vara?
Eftersom jag inte fick någon klarhet i vad som egentligen hände, så fann jag mig i att detta var den jag var. Min utsida blev en ljus fasad för att dölja mitt mörka inre. Jag fann mig som sagt i detta, och blev deprimerad på nytt.
Allt blev värre och värre, och ju mer jag försökte värja mig för destruktiviteten, desto mer snärjade och trasslade jag förstås in mig.
Min vändning kom sakta men säkert nu i våras 2010, då jag var så nere att alla de symtom och rädslor som jag nämnde i början, nu överväldigade mig till att nästan bli psykotisk.
Jag ifrågasatte och hade fått nog, jag insåg att detta var inte det liv Jag Ville leva (efter att ha fått insikt om Law Of Attraction).
Jag började gå hos kurator, var öppen med mina känslor och rädslor. Jag slutade stänga in mig.
Jag ska inte säga att det har varit lätta månader. Stora förändringar kräver styrka och stöd, något som min omgivning gav mig i stora mängder, och som jag tillslut lärde mig att ge mig själv.
Jag började meditera, lyssna på mitt inre, vara ärlig mot mig själv och andra, tycka om min kropp och mitt sinne.
Jag började räkna upp de saker som jag var tacksam över. Jag ansträngde mig för att se det vackra i världen trots myller av allt det som nyheterna, tidningarna samt min omgivning hade att erbjuda i form av negation. Jag tvingade mina ögon att se det jag ville se, och sakta men säkert så framträdde det framför mina ögon. Jag tvingade mina öron att höra det jag ville höra, och det började där också sakta men säkert framträda underbara ljud som jag aldrig tidigare hört. Därpå kom underbara känslor som ett brev på posten, och jag förstog att jag äntligen var på rätt stig i mitt liv. Mina tidigare intressen om reiki, chakran och auran gjorde sig påmind igen. Och jag insåg att dessa är gåvor som jag vill ta vara på. Min medfödda men slumrande andliga och spirituella sida hade äntligen vaknat till liv igen.
Min resa är långt ifrån färdig, men nu när jag ser tillbaka på hur jag har kännt mig, hur nere på botten jag verkligen varit. Så inser jag att livet faktiskt är värt att leva. Jag har börjat se ljust på min framtid igen, mina drömmar och förhoppningar börjar sakta men säkert framträda igen.
Allt detta hände inte på en dag, men en dag för inte så länge sedan så insåg jag att förändring verkligen har skett.
Det gäller bara att öppna sina ögon, veta vad man vill, inte nöja sig om något känns dåligt, ifrågasätta. Och vet du inte vad du vill, så fråga inom dig efter vad du egentligen vill, och det du vill kommer att klarna och vara självklart för dig.
Jag är lycklig nu, lyckligare än någonsin tidigare. Och även om jag fortfarande kämpar, söker och lär, så ser jag numera frammåt och går genom livet med ett leende och öppna ögon. Vilket du också borde göra.
Ta vara på din kropp, ditt sinne, dina tankar, dina känslor, din intuition, din andlighet och spritualitet. För dessa är de bästa guider du någonsin haft och alltid kommer att ha i detta och kommande liv.
Låt dina känslor guida dig, och visa dig vägen.
Kärlek och Förståelse <3
/Sandra Bodinger
Ord på känslor som jag själv aldrig lyckats förklara
Moshi Moshi!
Jag blev hänförd av en dikt jag precis läste. För den satte ord på känslor jag aldrig självkunnat sätta ord på.
Blir både tårögd av sorg över att jag har sånna känslor, och av lycka för att jag äntligen hittat de rätta orden på mina känslor.
Jag Citerar:
"Låt dig inte luras av mig
Låt dig inte luras av det ansikte jag visar
För jag bär en mask, jag bär tusentals masker
Masker som jag är rädd att ta av mig
Ingen av dem är mitt verkliga jag
Att spela teater faller sig helt naturligt för mig
Men låt dig inte luras
Jag ger intryck av att vara så säker
Allt verkar solsken och orörd idyll, på utsidan såväl som insidan
Jag uppträder som om självsäkerhet vore mitt namn och lugn kyla mitt sätt att vara
Som om stiltje råder inombords och jag håller säkert i rodret
Som om jag inte behövde någon alls
Men tro mig inte
Min yta kan verka lugn och jämn, men min yta är min mask
Min mask om alltid förändras och som alltid döljer
Under den ligger inte någon självbelåtenhet, inte någon egenkärlek
Under den gömmer sig mitt verkliga jag, i förvirring, ensamhet och skräck
Men jag döljer det
Jag får panik inför tanken att min svaghet och skräck ska bli avslöjad
Det är därför jag så frenetiskt skapar nya masker att gömma mig bakom
En nonchalant sofistikerad fasad, som hjälper mig att fortsätta låtsas
Som skyddar mig från blicken som vet
Men en sådan blick är just vad som kan vara min räddning
Men bara om den följs av förståelse
bara om den följs av kärlek
det är bara den som kan frigöra mig från mig själv
från de fängelsemurar jag byggt
från det gallerverk som jag så omsorgsfullt smitt
Bara den kan övertyga mig om det jag inte kan övertyga mig själv om
att jag är värd någonting
Men jag talar inte om det för dig, jag vågar inte...jag är rädd
jag är rädd för att din blick inte ska följas att förståelse och kärlek
Jag är rädd för att du ska se ner på mig, att Du ska skratta...och Ditt skratt skulle döda mig
Jag är rädd att jag i själva verket inte duger något till
Och för att du kommer att inse det och stöta bort mig
Så jag spelar min desperata låtsaslek
och mitt liv blir en ständig kamp
Jag ogillar det onaturliga spel jag spelar
jag önskar verkligen att jag kunde vara äkta spontan och mig själv
Du måste räcka ut din hand
Även om det verkar vara det sista jag behöver eller vill ha
Bara du kan ta bort den tomma blicken av en levande död ur mina ögon
Bara du kan väcka mig till liv
Var gång du är vänlig och mjuk och uppmuntrande.
Var gång du försöker förstå, för att du verkligen bryr dig om.
Så får mitt hjärta vingar
Mycket små vingar, mycker sköra vingar, men dock vingar
Med din känslighet och sympati, och din förmåga att förstå, kan du blåsa liv i mig
jag vill att du ska veta det
jag vill att du ska veta hur viktig du är för mig
Att du ska skapa den människa som är jag, om du väljer att göra det
Det blir inte lätt för mig
En lång tids övertygelse av värdelöshet bygger starka murar
Ju mer du närmar dig, desto hårdare kanske jag slår ifrån mig
Det är irrationellt, men trots allt som sagts om människorasen, så är jag irrationell !!!!
Jag slåss mot det jag ropar efter
Men man har sagt mig att kärlek är starkare än de starkaste murar och däri ligger mitt hopp
Mitt enda hopp
Snälla, försök slå ner mina murar med fasta händer
Men med mjuka händer - för ett barn är mycket ömtåligt
Vem är jag, kanske du undrar?
jag är någon du känner mycket väl......
Gitte - värd för personligutveckling
"Det Du tror på blir din verklighet"
"
Tack Gitte... Tack!
Love
Ja matane <3
/Sandra >^.^<
Jag blev hänförd av en dikt jag precis läste. För den satte ord på känslor jag aldrig självkunnat sätta ord på.
Blir både tårögd av sorg över att jag har sånna känslor, och av lycka för att jag äntligen hittat de rätta orden på mina känslor.
Jag Citerar:
"Låt dig inte luras av mig
Låt dig inte luras av det ansikte jag visar
För jag bär en mask, jag bär tusentals masker
Masker som jag är rädd att ta av mig
Ingen av dem är mitt verkliga jag
Att spela teater faller sig helt naturligt för mig
Men låt dig inte luras
Jag ger intryck av att vara så säker
Allt verkar solsken och orörd idyll, på utsidan såväl som insidan
Jag uppträder som om självsäkerhet vore mitt namn och lugn kyla mitt sätt att vara
Som om stiltje råder inombords och jag håller säkert i rodret
Som om jag inte behövde någon alls
Men tro mig inte
Min yta kan verka lugn och jämn, men min yta är min mask
Min mask om alltid förändras och som alltid döljer
Under den ligger inte någon självbelåtenhet, inte någon egenkärlek
Under den gömmer sig mitt verkliga jag, i förvirring, ensamhet och skräck
Men jag döljer det
Jag får panik inför tanken att min svaghet och skräck ska bli avslöjad
Det är därför jag så frenetiskt skapar nya masker att gömma mig bakom
En nonchalant sofistikerad fasad, som hjälper mig att fortsätta låtsas
Som skyddar mig från blicken som vet
Men en sådan blick är just vad som kan vara min räddning
Men bara om den följs av förståelse
bara om den följs av kärlek
det är bara den som kan frigöra mig från mig själv
från de fängelsemurar jag byggt
från det gallerverk som jag så omsorgsfullt smitt
Bara den kan övertyga mig om det jag inte kan övertyga mig själv om
att jag är värd någonting
Men jag talar inte om det för dig, jag vågar inte...jag är rädd
jag är rädd för att din blick inte ska följas att förståelse och kärlek
Jag är rädd för att du ska se ner på mig, att Du ska skratta...och Ditt skratt skulle döda mig
Jag är rädd att jag i själva verket inte duger något till
Och för att du kommer att inse det och stöta bort mig
Så jag spelar min desperata låtsaslek
och mitt liv blir en ständig kamp
Jag ogillar det onaturliga spel jag spelar
jag önskar verkligen att jag kunde vara äkta spontan och mig själv
Du måste räcka ut din hand
Även om det verkar vara det sista jag behöver eller vill ha
Bara du kan ta bort den tomma blicken av en levande död ur mina ögon
Bara du kan väcka mig till liv
Var gång du är vänlig och mjuk och uppmuntrande.
Var gång du försöker förstå, för att du verkligen bryr dig om.
Så får mitt hjärta vingar
Mycket små vingar, mycker sköra vingar, men dock vingar
Med din känslighet och sympati, och din förmåga att förstå, kan du blåsa liv i mig
jag vill att du ska veta det
jag vill att du ska veta hur viktig du är för mig
Att du ska skapa den människa som är jag, om du väljer att göra det
Det blir inte lätt för mig
En lång tids övertygelse av värdelöshet bygger starka murar
Ju mer du närmar dig, desto hårdare kanske jag slår ifrån mig
Det är irrationellt, men trots allt som sagts om människorasen, så är jag irrationell !!!!
Jag slåss mot det jag ropar efter
Men man har sagt mig att kärlek är starkare än de starkaste murar och däri ligger mitt hopp
Mitt enda hopp
Snälla, försök slå ner mina murar med fasta händer
Men med mjuka händer - för ett barn är mycket ömtåligt
Vem är jag, kanske du undrar?
jag är någon du känner mycket väl......
Gitte - värd för personligutveckling
"Det Du tror på blir din verklighet"
"
Love
Ja matane <3
/Sandra >^.^<
Just Do It! >^.^<
Moshi Moshi!
Jag är en sådan person som aldrig har gillat träning, jag hatade alltid idrotten i skolan. Detta dels för att jag var så osäker på mig själv och min egen kropp, samt även en hel del lathet kan jag tänka mig.
Men nu har jag äntligen börjat uppskatta träningen och att röra min kropp. Allt detta tack vare att jag har börjat acceptera och tycka om min kropp mer och mer, trots tigerränder och volanger (som Mia Törnblom säger ^^).
Om inte annat hittar jag mycket utan min inspiration från olika träningstidningar, sidor på internet. samt människor i min omgivning. En sida med olika träningspass som jag tycker om är Iforms hemsida, har även tänkt att köpa deras tidning senare när jag drar till gymmet.
Jag är en sådan person som aldrig har gillat träning, jag hatade alltid idrotten i skolan. Detta dels för att jag var så osäker på mig själv och min egen kropp, samt även en hel del lathet kan jag tänka mig.
Men nu har jag äntligen börjat uppskatta träningen och att röra min kropp. Allt detta tack vare att jag har börjat acceptera och tycka om min kropp mer och mer, trots tigerränder och volanger (som Mia Törnblom säger ^^).
Om inte annat hittar jag mycket utan min inspiration från olika träningstidningar, sidor på internet. samt människor i min omgivning. En sida med olika träningspass som jag tycker om är Iforms hemsida, har även tänkt att köpa deras tidning senare när jag drar till gymmet.
Det gäller bara att hitta sin egen favvoträning, samt att bara göra det helt enkelt. Det finns inga egentliga genvägar eller quick-fixes.
Hitta Din favoritträning, ta dig i kragen och slit dig upp ur soffan.
Resten kommer av sig själv.
Ta reda på varför du vill börja träna överhuvudtaget, vad/vilka är dina mål?
Resten kommer av sig själv.
Ta reda på varför du vill börja träna överhuvudtaget, vad/vilka är dina mål?
Skriv upp dom och sätt upp dom på ett eller olika ställen i ditt hem, för att hela tiden påminnas om vad du strävar efter.
Och kom ihåg, du gör det för DIN skull, för du har bara En kropp.
Ta hand om den.
Ja matane <3
Och kom ihåg, du gör det för DIN skull, för du har bara En kropp.
Ta hand om den.
Ja matane <3
/Sandra
Går du verkligen Din Stig, Eller går du någon annans?
Ohayo!
Jag vaknade ganska tidigt idag och var fortfarande ganska upprymd sen mitt inlägg igårkväll.
Låg jättelänge och bara funderade på vad mycket nytta jag kommer kunna ha utav min nyfunna information^^.
Men sen låg jag och tänkte på en annan grej. Jag kom på de att, även om Jag är påväg framåt i livet, och känner mig inspirerad och rör mig framåt i stormsteg, så kan jag inte förvänta mig att min omgivning ska göra samma sak. För dom känner inte de känslor som jag känner, och dom har inte den nyfunna förståelse som jag har fått. Jag känner mig nästan "frälst" för att jag äntligen har förstått en massa saker om livet nu. (det bästa är också att jag långtifrån har lärt mig allt än =D )
För vi människor färdas tillsammans, men inte jämsides. Eller jo, kanske en stund, men sen måste man skiljas åt (inte nödvändigtvis fysiskt) för att du ska kunna utvecklas i din takt, kanske snabbare, kanske långsamare än andra.
Det viktigaste är att man förstår att det faktiskt kommer en tid då man måste få utvecklas på egen hand, testa egna stigar, göra egna misstag och finna egen lycka för att lyckas.
Känner du att Du går Din väg just nu?
Om Ja, härligt! Kom bara ihåg att inspektera vägkanterna bara och stirra inte blindt mot målet.
Om Nej, Vart vill du vara? Visualisera varje dag att du riktar in dig på rätt stig, och du kommer fysiskt att hamna där automatiskt ^^ Många underskattar idag kraften i att visualisera.
Ja matane<3
/Sandra
Jag vaknade ganska tidigt idag och var fortfarande ganska upprymd sen mitt inlägg igårkväll.
Låg jättelänge och bara funderade på vad mycket nytta jag kommer kunna ha utav min nyfunna information^^.
Men sen låg jag och tänkte på en annan grej. Jag kom på de att, även om Jag är påväg framåt i livet, och känner mig inspirerad och rör mig framåt i stormsteg, så kan jag inte förvänta mig att min omgivning ska göra samma sak. För dom känner inte de känslor som jag känner, och dom har inte den nyfunna förståelse som jag har fått. Jag känner mig nästan "frälst" för att jag äntligen har förstått en massa saker om livet nu. (det bästa är också att jag långtifrån har lärt mig allt än =D )
För vi människor färdas tillsammans, men inte jämsides. Eller jo, kanske en stund, men sen måste man skiljas åt (inte nödvändigtvis fysiskt) för att du ska kunna utvecklas i din takt, kanske snabbare, kanske långsamare än andra.
Det viktigaste är att man förstår att det faktiskt kommer en tid då man måste få utvecklas på egen hand, testa egna stigar, göra egna misstag och finna egen lycka för att lyckas.
Känner du att Du går Din väg just nu?
Om Ja, härligt! Kom bara ihåg att inspektera vägkanterna bara och stirra inte blindt mot målet.
Om Nej, Vart vill du vara? Visualisera varje dag att du riktar in dig på rätt stig, och du kommer fysiskt att hamna där automatiskt ^^ Många underskattar idag kraften i att visualisera.
Ja matane<3
/Sandra
Det är Du som bestämmer över Ditt liv! Take Action!
Moshi Moshi!
Jag läste precis en blogg om självdiciplin, viljekraft och motivation. Och den fick mig verkligen att fundera över saker som jag vill göra, men som den där lilla rösten inne i mig säger att jag kan börja med en annan dag.
Du vet som till exempel: börja träna, äta rätt, sluta röka, plugga, tvätta/städa... Sånt som vi kallar för måsten.
Men dom är inte måsten egentligen om vi ser på dom ur ett annat perspektiv.
Om du ser dom som måsten, gratulera din inre röst isåfall, för då har han vunnit igen!
Det är Du som bestämmer över din kropp och dina tankar.
Det är Du som bestämmer om du ska göra saker eller inte. Inte din inre röst.
För jag ser Min inre röst som den där rädda lilla flickan som inte vågar ta plats, som inte vågar tala ut högt utan räcker snällt upp handen, och ser ingen att hon räcker upp handen så tar hon ner handen och tiger.
Det är den flickan jag har levt som i mitt liv... fram tills nu!
Jag tänker inte vara offer för mina rädslor och sätta hinder för mina mål längre!
Nu är det jag som bestämmer!
Det är Jag som är Boss!
Jag är Boss över mina Tankar! Min Kropp! Och hela min själ och alla de val jag gör!
det är Jag som bestämmer! Jag!
En övning som jag har snappat upp under mina inspirationssökningar, är att säga sånna här saker till sig själv i spegeln. Jag vet att det kan kännas konstit till en början, men efter ettag så går det lättare allteftersom man mer och mer förstår budskapet.
En författare som jag starkt rekommenderar, är Mia Törnblom. Jag har aldrig någonsin träffat henne eller ens sett henne i verkligheten, och hon vet inte ens att jag existerar. Men Ändå så är jag så tacksam över att hon har inspirerat mig som hon har gjort.
Ha dessa funderingar i åtanke, och läs detta blogginlägg, den är indelad i tre delar.
Jag älskar att läsa texter, se videos och lyssnar på åsikter som ändrar mitt sätt att se på saker.
Ja Matane<3
/Sandra
Jag läste precis en blogg om självdiciplin, viljekraft och motivation. Och den fick mig verkligen att fundera över saker som jag vill göra, men som den där lilla rösten inne i mig säger att jag kan börja med en annan dag.
Du vet som till exempel: börja träna, äta rätt, sluta röka, plugga, tvätta/städa... Sånt som vi kallar för måsten.
Men dom är inte måsten egentligen om vi ser på dom ur ett annat perspektiv.
Om du ser dom som måsten, gratulera din inre röst isåfall, för då har han vunnit igen!
Det är Du som bestämmer över din kropp och dina tankar.
Det är Du som bestämmer om du ska göra saker eller inte. Inte din inre röst.
För jag ser Min inre röst som den där rädda lilla flickan som inte vågar ta plats, som inte vågar tala ut högt utan räcker snällt upp handen, och ser ingen att hon räcker upp handen så tar hon ner handen och tiger.
Det är den flickan jag har levt som i mitt liv... fram tills nu!
Jag tänker inte vara offer för mina rädslor och sätta hinder för mina mål längre!
Nu är det jag som bestämmer!
Det är Jag som är Boss!
Jag är Boss över mina Tankar! Min Kropp! Och hela min själ och alla de val jag gör!
det är Jag som bestämmer! Jag!
En övning som jag har snappat upp under mina inspirationssökningar, är att säga sånna här saker till sig själv i spegeln. Jag vet att det kan kännas konstit till en början, men efter ettag så går det lättare allteftersom man mer och mer förstår budskapet.
En författare som jag starkt rekommenderar, är Mia Törnblom. Jag har aldrig någonsin träffat henne eller ens sett henne i verkligheten, och hon vet inte ens att jag existerar. Men Ändå så är jag så tacksam över att hon har inspirerat mig som hon har gjort.
Ha dessa funderingar i åtanke, och läs detta blogginlägg, den är indelad i tre delar.
Jag älskar att läsa texter, se videos och lyssnar på åsikter som ändrar mitt sätt att se på saker.
Ja Matane<3
/Sandra
Gott nytt år!
Moshi Moshi!
Jag har bestämt mig för att inte dricka något detta nyår(vilket jag är jävligt stolt över ^^), istället kan jag då agera chaufför om någon skulle vilja ha skjuts, vilket jag gör med nöje. Då jag inte har kört så mycket bil sen jag tog körkortet i somras.
Jag har funderat mycket på vegansk mat idag. Och som jag skrev i tidigare inlägg om att jag ska testa på att vara vegan, så funderar jag mer och mer på att testa på det. Dels för att jag inte bidrar till köttproduktionens bidrag till växthuseffekten i och med utsläppen som bilarna gör över med vid slakt och paketering. Och sen dels för att jag inte känner någon som är överviktig och vegan, du förstår säkert vart jag vill komma med det.
Sitter och letar lite hälsotidningar. Även om jag vet att man ska ta de mesta dom skriver med en nypa salt, så brukar jag bli väldigt inspirerad utav sånna tidningar. Jag har nog aldrig riktigt helt trott blindt på något som jag läst i någon sådan tidning utan att ta reda på bakgrundsfakta först, men jag tar inspiration från artiklarna och gör det till mitt eget.
Jag älskar att vara inspirerad ^^
Jag ska börja köpa lösnummer, då jag inte vill prenumerera eftersom en och samma tidning inte kan innehålla saker som inspirerar mig varje gång. Så någon månad kanske jag köper tex "Topphälsa" medan jag en annan månad kanske väljer "Må Bra".
Vi syns om ett år ^^
Ja matane <3
/Sandra
Jag har bestämt mig för att inte dricka något detta nyår(vilket jag är jävligt stolt över ^^), istället kan jag då agera chaufför om någon skulle vilja ha skjuts, vilket jag gör med nöje. Då jag inte har kört så mycket bil sen jag tog körkortet i somras.
Jag har funderat mycket på vegansk mat idag. Och som jag skrev i tidigare inlägg om att jag ska testa på att vara vegan, så funderar jag mer och mer på att testa på det. Dels för att jag inte bidrar till köttproduktionens bidrag till växthuseffekten i och med utsläppen som bilarna gör över med vid slakt och paketering. Och sen dels för att jag inte känner någon som är överviktig och vegan, du förstår säkert vart jag vill komma med det.
Sitter och letar lite hälsotidningar. Även om jag vet att man ska ta de mesta dom skriver med en nypa salt, så brukar jag bli väldigt inspirerad utav sånna tidningar. Jag har nog aldrig riktigt helt trott blindt på något som jag läst i någon sådan tidning utan att ta reda på bakgrundsfakta först, men jag tar inspiration från artiklarna och gör det till mitt eget.
Jag älskar att vara inspirerad ^^
Jag ska börja köpa lösnummer, då jag inte vill prenumerera eftersom en och samma tidning inte kan innehålla saker som inspirerar mig varje gång. Så någon månad kanske jag köper tex "Topphälsa" medan jag en annan månad kanske väljer "Må Bra".
Vi syns om ett år ^^
Ja matane <3
/Sandra
Mina Nyårslöften
Moshi Moshi!
Jag satt och funderade på mina nyårslöften. Osså tänkte jag att jag måste ju skriva ner dem så att jag kommer ihåg.
Så varför inte skriva ner dem på bloggen? Jag menar.... För då har man de ju alltid tillgängligt, PLUS att man har gjort det offentligt^^
Men detta är ingen fast lista, utan jag kan fylla på allteftersom jag kommer på nya saker och vanor jag vill få in i mitt liv.
1. Träffa en kurator
2. Testa på hur det är att vara vegan eller vegetarian
3. (OBS: se *Notering nedan)
4. Testa på att animera
5. Klara av skolan
6. Köpa en ny mobil
7. Praktisera mindfullness i alla dess former
8. Dansa
9. Tänka på vad maten egentligen gör med min kropp, alternativt föra matdagbok över hur min kropp reagerar på viss mat
10. Blogga! ^^
Och som sagt, detta är en rörlig lista som jag kan fylla på under årets lopp, och sedan i slutet utav 2010, så sammanfattar jag listan och ser över vilka jag har gjort och inte gjort, och vad jag behöver tänka på tills nästa år ^^
*Notering: Här skrev jag först "Börja Träna!", men sen kom jag på att träningen kommer att komma automatiskt när det är dags ^^ för på så sätt så känner jag mig inte tvingad till det, vilket kommer göra det mycket enklare när jag sedan väl börjar =D.
Ja matane<3
/Sandra
Jag satt och funderade på mina nyårslöften. Osså tänkte jag att jag måste ju skriva ner dem så att jag kommer ihåg.
Så varför inte skriva ner dem på bloggen? Jag menar.... För då har man de ju alltid tillgängligt, PLUS att man har gjort det offentligt^^
Men detta är ingen fast lista, utan jag kan fylla på allteftersom jag kommer på nya saker och vanor jag vill få in i mitt liv.
1. Träffa en kurator
2. Testa på hur det är att vara vegan eller vegetarian
3. (OBS: se *Notering nedan)
4. Testa på att animera
5. Klara av skolan
6. Köpa en ny mobil
7. Praktisera mindfullness i alla dess former
8. Dansa
9. Tänka på vad maten egentligen gör med min kropp, alternativt föra matdagbok över hur min kropp reagerar på viss mat
10. Blogga! ^^
Och som sagt, detta är en rörlig lista som jag kan fylla på under årets lopp, och sedan i slutet utav 2010, så sammanfattar jag listan och ser över vilka jag har gjort och inte gjort, och vad jag behöver tänka på tills nästa år ^^
*Notering: Här skrev jag först "Börja Träna!", men sen kom jag på att träningen kommer att komma automatiskt när det är dags ^^ för på så sätt så känner jag mig inte tvingad till det, vilket kommer göra det mycket enklare när jag sedan väl börjar =D.
Ja matane<3
/Sandra
Leta frågor, inte svar
Moshi Moshi!
Jag har kommit fram till en grej...
När livet känns jobbigt, och man har fastnat i en svacka, eller vad man nu vill kalla de, och man frågar sig Vad man ska göra för att göra allt bättre igen.
Så tror jag inte att man behöver Göra något speciellt i den bemärkelsen att man handkraftigt tar tag i saken.
Det absout enda man behöver göra egentligen, är att sätta sig ner, med eller utan papper och penna.
Och skriva ner eller fundera kring de rätta Frågorna, oh ja! du läste rätt, jag sa Frågorna! Det felet som folk oftast gör, är att de försöker hitta de rätta svaren, istället för de rätta frågorna.
För när du ställer rätt frågor, så kommer allt automatiskt att falla på plats. Det är så de effektivaste pedagogiska metoderna i lärande sker, när läraren frågar rätt frågor till eleven så att eleven kommer på svaret själv.
Innerst inne finns alla svar vi söker, det undermedvetna har alla svar, kalla det för universums kraft, gudar, själen, ljusguide, you name it!
De enda vi behöver göra är att ställa de rätta frågorna!
Kom ihåg till mig själv: skriv en bok om detta!
Ja matane!<3
Sandra
Jag har kommit fram till en grej...
När livet känns jobbigt, och man har fastnat i en svacka, eller vad man nu vill kalla de, och man frågar sig Vad man ska göra för att göra allt bättre igen.
Så tror jag inte att man behöver Göra något speciellt i den bemärkelsen att man handkraftigt tar tag i saken.
Det absout enda man behöver göra egentligen, är att sätta sig ner, med eller utan papper och penna.
Och skriva ner eller fundera kring de rätta Frågorna, oh ja! du läste rätt, jag sa Frågorna! Det felet som folk oftast gör, är att de försöker hitta de rätta svaren, istället för de rätta frågorna.
För när du ställer rätt frågor, så kommer allt automatiskt att falla på plats. Det är så de effektivaste pedagogiska metoderna i lärande sker, när läraren frågar rätt frågor till eleven så att eleven kommer på svaret själv.
Innerst inne finns alla svar vi söker, det undermedvetna har alla svar, kalla det för universums kraft, gudar, själen, ljusguide, you name it!
De enda vi behöver göra är att ställa de rätta frågorna!
Kom ihåg till mig själv: skriv en bok om detta!
Ja matane!<3
Sandra
Välkommen till min nya blogg!
Denna blogg tänkte jag ägna åt mina inre tankar, saker jag får aha-känslor över samt saker som inspirerar mig.
Lite som en dagbok över min inre värld helt enkelt. ^^
Jag heter Sandra Bodinger, född -90, och bor för tillfället med pojkvän och en nära vän till oss, relativt nära centrala Göteborg.
Ord som beskriver mig skulle till exempel kunna vara: Tänkare/drömmare/filosof, observerare, positiv, empatisk, inspirationssökande och ärlig (iallafall här på bloggen).
Mitt motto här i livet består av ett enda ord, och det är: Roofless, med det menar jag att Inget är omöjligt, livet är inte instängt i en fyrkant med limits. Livet är taklöst helt enkelt ^^
Jag har framtidsdrömmar om att flytta utomlands, hitta mig själv och vara trygg med att vara jag, samt att jobba med något jag älskar, och högst på listan just nu är att jobba som 3D-animatör.
Andra stora intressen jag har är Japan (där bland annat anime och Hello Kitty är mina favoriter), sömnad, hälsa, beteendevetenskap, olika religiösa former samt personlig utveckling.
Detta var en kort presentation om mig, nu börjar bloggandet ^^
Ja matane! <3
/Sandra
