Roofless

Moshi Moshi!

Jag blev hänförd av en dikt jag precis läste. För den satte ord på känslor jag aldrig självkunnat sätta ord på.
Blir både tårögd av sorg över att jag har sånna känslor, och av lycka för att jag äntligen hittat de rätta orden på mina känslor.

Jag Citerar:

"Låt dig inte luras av mig
Låt dig inte luras av det ansikte jag visar
För jag bär en mask, jag bär tusentals masker
Masker som jag är rädd att ta av mig
Ingen av dem är mitt verkliga jag

Att spela teater faller sig helt naturligt för mig
Men låt dig inte luras
Jag ger intryck av att vara så säker
Allt verkar solsken och orörd idyll, på utsidan såväl som insidan
Jag uppträder som om självsäkerhet vore mitt namn och lugn kyla mitt sätt att vara
Som om stiltje råder inombords och jag håller säkert i rodret
Som om jag inte behövde någon alls
Men tro mig inte

Min yta kan verka lugn och jämn, men min yta är min mask
Min mask om alltid förändras och som alltid döljer
Under den ligger inte någon självbelåtenhet, inte någon egenkärlek
Under den gömmer sig mitt verkliga jag, i förvirring, ensamhet och skräck
Men jag döljer det
Jag får panik inför tanken att min svaghet och skräck ska bli avslöjad
Det är därför jag så frenetiskt skapar nya masker att gömma mig bakom
En nonchalant sofistikerad fasad, som hjälper mig att fortsätta låtsas
Som skyddar mig från blicken som vet
Men en sådan blick är just vad som kan vara min räddning

Men bara om den följs av förståelse
bara om den följs av kärlek
det är bara den som kan frigöra mig från mig själv
från de fängelsemurar jag byggt
från det gallerverk som jag så omsorgsfullt smitt
Bara den kan övertyga mig om det jag inte kan övertyga mig själv om
att jag är värd någonting
Men jag talar inte om det för dig, jag vågar inte...jag är rädd
jag är rädd för att din blick inte ska följas att förståelse och kärlek
Jag är rädd för att du ska se ner på mig, att Du ska skratta...och Ditt skratt skulle döda mig

Jag är rädd att jag i själva verket inte duger något till
Och för att du kommer att inse det och stöta bort mig
Så jag spelar min desperata låtsaslek
och mitt liv blir en ständig kamp

Jag ogillar det onaturliga spel jag spelar
jag önskar verkligen att jag kunde vara äkta spontan och mig själv
Du måste räcka ut din hand
Även om det verkar vara det sista jag behöver eller vill ha
Bara du kan ta bort den tomma blicken av en levande död ur mina ögon
Bara du kan väcka mig till liv

Var gång du är vänlig och mjuk och uppmuntrande.
Var gång du försöker förstå, för att du verkligen bryr dig om.
Så får mitt hjärta vingar
Mycket små vingar, mycker sköra vingar, men dock vingar
Med din känslighet och sympati, och din förmåga att förstå, kan du blåsa liv i mig
jag vill att du ska veta det
jag vill att du ska veta hur viktig du är för mig
Att du ska skapa den människa som är jag, om du väljer att göra det

Det blir inte lätt för mig
En lång tids övertygelse av värdelöshet bygger starka murar
Ju mer du närmar dig, desto hårdare kanske jag slår ifrån mig
Det är irrationellt, men trots allt som sagts om människorasen, så är jag irrationell !!!!

Jag slåss mot det jag ropar efter
Men man har sagt mig att kärlek är starkare än de starkaste murar och däri ligger mitt hopp
Mitt enda hopp

Snälla, försök slå ner mina murar med fasta händer
Men med mjuka händer - för ett barn är mycket ömtåligt

Vem är jag, kanske du undrar?

jag är någon du känner mycket väl......

Gitte - värd för personligutveckling

"Det Du tror på blir din verklighet" " Tack Gitte... Tack!

Love

Ja matane <3
/Sandra >^.^<